leonardodavinci.blogg.se

För det första var Leonardo en sanningssökare, och den romersk-katolska kyrkan under medeltiden tenderade att fängsla, tortera och avrätta de som vågade trotsa kyrkan och leta efter sanningen på egen hand. Under den här tiden hindrade kyrkan all formell vetenskaplig forskning, vilket gjorde det svårt för Leonardo att utföra sina studier och ännu svårare att sprida informationen.

För det andra var Leonardo precis som Martin Luther emot sättet som den katolska kyrkan utnyttjade sina anhängare. I sina anteckningsböcker och brev, protesterade han mot försäljningen av avlatsbrev, liturgisk och ceremoniell pompa, obligatoriska bekännelser, och kulten av helgonen. Han angrep prästerna för deras brist på moral, värderingar och utbildning.

För det tredje anklagades Leonardo för sodomi. På den här tiden var det inom den romersk-katolska kyrkan inte tillåtet att vara homosexuell, vilket troligen fick honom att inte tycka så vidare mycket om kristendomen. Om han inte var homosexuell, ogillade han antagligen ändå den katolska kyrkan eftersom de då anklagat honom för ett brott han inte begått.

Dessutom hittade han bevis i fossiler, klippformationer och rörelser i vatten att jorden var mycket äldre än vad Bibeln och den romersk-katolska kyrkan påstod. Hans vetenskapliga studier tydde alltså på att vad kyrkan sade, och vad de menade att Gud berättat för dem, inte var sant. Han hade därför all anledning att inte lita på kristendomen.

Vad denna religionsuppfattning hade för betydelse för renässansens människors syn på Leonardo kan du läsa mer om i nästa blogginlägg, som kommer handla om just det – hur dåtidens människor tolkade honom jämfört med nutidens.